pescatore vesuvio, la bousola bombay, å ååååååå ååå åååååååå vad ni frestar mig.

Standard

Ja, nåt sånt var det ju Lasse Holm sjöng på 80-talet, och vi sjöng efter och tryckte i oss pizza och pasta på löpande band. Som om det inte fanns någon morgondag. Jag minns bara att i min hemstad fanns det runt nio pizzerior och bara en ”vanlig” restaurang värd namnet. En kinarestaurang, som även den serverade pizza. För att vara helt säkra på att inte gästerna skulle vända i dörren när de väl tagit sig ut för att äta. Nåväl, det var nog inte Italien och framför allt inte San Marino dessa smålänningar hade i tankarna när de beställde sin pizza, väntade femton minuter en kvart, åkte och hämtade pizzan, åkte hem igen och åt direkt ur kartongen.

Egentligen är det ju synd att förminska Italien till pizza och pasta, det finns ju så mycket mer. Tyvärr så körde jag lite säkra kort ikväll, eftersom jag inte orkade att koka kanin eller göra min egen vitvinskokta stek. Nej, idag blev det pasta, men en lite roligare, och lite annorunda sådan. Jag gjorde idag Panzerotti Filled with Parmigiano-Reggiano Cream.

Eftersom det var San Marino så blev det ju återigen sådär svårt att komma på något typiskt för landet, så jag gick på region och valde ett recept från Emiliana Romagna som San Marino delvis ligger i.

Yummy – pasta, ricotta, parmesanost, kronärtskockor, kastanjechampinjoner, sharlottenlök, muskot, mjölk, vitt vin, buljong, basilika och smör.

Först så gjordes det en fyllning till dessa ”pastaknyten”, som bestod av riven parmesan, ricotta, mjölk och lite riven muskot. Yum nummer ett.

Jag tycker att ost, i alla former är så gott, och ricotta och parmesan tillsammans är inget undantag. Passade perfekt till vad som skulle komma.

För när denna röra var gjord så skulle först lök sedan svamp och kronärtskockor stekas snabbt i smör, och sen skulle det vita vinet hällas över och koka in. Efter det slog jag över grönsaksbuljong och lät allt koka på svag värme ett litet tag.

Parallellt med ovan så fick jag göra en liten variant på färsk egengjord pasta, nämnligen snabbsjuda färdiga färska lasagneplattor eftersom jag inte hann (läs orkade) göra egen. Då fick det bli en exprimentell och jobbigare väg, och det kanske inte är att rekommendera, men det blev faktiskt bra. Sen var det bara att fylla pastaplattorna, låta dessa koka snabbt och sedan lägga ner dom i grönsaksblandningen.

Alltså, det blev supergott, även om bilden kanske ser ut att vara hämtad från bloggen ”Den bruna maten” . Det är gott att inte använda grädde i varenda pastarätt, utan att det ”såsiga” i detta fall var en god buljong med smak av svamp, vin och smör. Jag kommer att laga denna rätt igen, men då en dag när jag har tid att göra egen pasta. Visar nedan bild och du kanske förstår varför jag inte ville vara inne och göra deg idag.

Det gick ju ner

Standard

Jag är så väldigt glad, för igår som jag skrev, så fick jag ju en helt ny matupplevelse. På ett positivt sätt. Inget illa om fufu eller den andra maten jag läst om, för den kan jag ju inte veta om den är god eller ej. Jag vet bara att det verkade lite för jobbigt att tillaga. Det här var något som jag tror, med lite modifikation, kan bli en rätt vi gör igen. Kanske att jag slänger i lite kött av nåt slag. Skulle nog kunna funka med både kyckling, fisk eller kanske fläsk. Tror faktiskt inte så mycket på biff i det här fallet, även om jag annars tror mycket på kon.

Hur kan man tro att denna ko inte skulle bli god på tallriken eller få fram det goda Bregott som jag använder hemma. Som en klok (?) man vid namn Homer Simpson sa en gång ”- If God didn’t want us to eat animals, why did he make them out of meat? Ja, det kan man ju undra.

Ja, vad var det jag sa igår, jag skulle önska mig mer Afrikanska länder, så då gör jag det – Afrika, Afrika, Afrika!! Blir det Afrika igen, då är det ju inte en skandal på något sätt. Det innebär ju egentligen bara att jag mer betar av länderna efter kontinent, och ärligt, det är så många länder kvar, så om jag får samma världsdel tre eller fyra gånger i rad nu, så minns jag inte det när jag har kommit till nummer hundrafem.

Så, vad blir det denna gång…

Det blir

SAN MARINO!!

Ok, jag kan ju känna detta med Europa också, att det har blivit lite överrepresenterat den senaste tiden. San Marino erbjuder nog ungefär lika mycket åtskillnad från det Italienska köket som Vatikanstaten gjorde. Nu får jag gå ner på regional nivå och se vad de har för något spännande på menyn. Fast det är kul att få dessa länder också, ibland är man ju bara sugen på att göra en riktigt god pasta. Synd att inte de också har en påve, hade varit roligare då, vem ska jag driva med nu då? Jo, jag var ju och tittade på Sverige – San Marino på Ullevi 2004 eller nåt sånt. Det var kul, det kan jag driva med. Fotboll är ju inte deras starka sida, men jag har förstått att de är heltids/deltidsarbetande samtidigt som de spelar i landslaget, så de ska nog ha lite cred ändå.

Jag har hittat en julsoppa med bönor och bacon. Tror jag ska leta vidare lite till.

Arrividerci – igen!

Would Seydou Keita eat this?

Standard

Ja, det kanske han skulle. För vet du, det var första gången jag fick gillande nickningar och tomma fat sen projektet började. Jag har inget namn, så den får bli kallad Vegetarisk ”gryta” från Mali. Jag trodde ju ett tag att jag skulle hamna i fufu-röran idag igen, men otippat nog så fick jag ett tips om att denna rätt skulle finnas (tack Anneli). Trodde aldrig jag skulle hitta själva receptet, men det gjorde jag.  Efter mycket letande ska tilläggas, för många rätter från Mali  gick återigen ut på torkad saltad fisk, och jag orkar inte, hemskt ledsen. Eller så var det mutton, och var hittar jag det? (utan att ta ledigt från jobbet i några dagar och åka någonstans för att köpa ett gammalt får).

Nej, med såhär kul ingredienser  kunde det bara inte gå fel. Helt plötsligt hade jag fått en ny syn på afrikansk mat.

 

Gissa om jag blev både förvånad och glad över att Ica hade allt jag behövde, och vissa saker till och med i lösvikt.

Skönt att inte behöva köpa flera kilo nyttiga grönsaker i onödan.

 

Här snackar vi  olja, lök, vitlök, sötpotatis, kål, tomater, tomatpuré, ingefära, ananasjuice och jordnötssmör. Tillbehör som en liten sallad vid sidan av gjord på morot, rödbeta, citronjuice och koriander.

 

Det var mest hacka, skiva och strimla som gällde. Känns lite som en upprepning, men så är det ju med den mesta maten. Blir svårt annars.  Alla ingredienser utom jordnötssmöret fick koka 5-10 min på medelvärme och sen så reddes allt av med hjälp av just jordnötssmöret. Visste inte att det hade den egenskapen.

 

 

Den är lite snygg, rödbetan. Kanske inte just på det här fotot, men den är det i verkligheten. För att inte tala om polkabetorna, där känns det som att någon tänkte till i designfabriken.

Sen skulle rödbetan blandas med morot, citronsaft och koriander för att ha som en liten salad on the side.

Citronsaft, surt.

Tillslut efter lite kokande och redande kunde jag servera denna vegetariska hit, iallafall enligt A.

Den var god, pa rihk-tig-ht. De var så många olika kul ingredienser, och läser du bara receptet rakt upp och ner så tror du inte att det ska smaka annat än konstigt och sött. Den enda vätskan som tillsätts är ananasjuice, och då kanske du tror att du är på väg att göra en piña colada, men så är det inte. Ett halvt kilo kål  borde i och för sig indikera att du inte håller på att göra en god drink…

Med chilipeppar och paprika blir det sting,  kålen ger tuggmotstånd, och den lilla salladen till lyfte rätten ytterligare. Så på det hela taget är det en extremt billig rätt, med få moment och är det så att du inte äter kött tycker jag att du ska testa denna ”gryta”. Den kan serveras med ris eller bröd, men jag tyckte det gick bra utan eftersom det blir matigt ändå.

Vill du kan du läsa det obegripligt översatta receptet jag fick tag på. Det är enda gången jag har hört talas om peanut cheese eller att någon refererat till en maträtt som ”The court”. På själva länken verkar det även som att vi antingen har rätat ut sötpotatisen eller gjort den mindre gay med hjälp av jordnötssås. Antagligen menar de bara att de har stärkt den med hjälp av detta, men det känns ju lite oklart. Eller så är det jag som är lite trög och trött. Så kan det också vara.

http://www.food-easy-recipes.com/Malian-sweet-potatoes-straightened-with-peanut-sauce.html

Snabba puckar

Standard

Ja, när jag väl har kommit igång, då är jag väldigt produktiv. Så nu är det bara på’t igen.

Jag känner mig ibland så förutsägbar, för jag har många länder som jag hoppas på, men de jag hoppas på är länder som jag redan känner till en hel del om. Kanske inte alls så konstigt egentligen, men det är ju på ett sätt tråkigt att fantisera om att göra mat som jag redan har gjort. Bara för att återigen göra det lite enkelt. Jag borde istället fantisera om vilken mat jag ska göra när jag kommer till Azerbaijan, Uruguay eller Grönland. Där finns ju möjligheter och begränsningar vilket gör det hela mer intressant och utmanande. Särskilt Grönland… Nu hoppas jag faktiskt mest på att hamna i Asien, för där har jag inte varit ännu. Alltså på min matresa, annars har jag varit i Thailand och turistat mig på Phuket. Jag bad om Thai-spicy Paneng Gae för att visa att jag minsann tyckte att deras charterkryddade mat kunde bli lite starkare, men några dagar senare ville jag äta plankstek, för det var ju rätt tråkigt att äta Thai-mat till frukost, lunch och middag. Jag vet inte var det sätter mig på turistighetskartan, men det finns ju fantastisk Thaimat och olika goda rätter, så jag borde inte kräva plankstek dag tre.

Nu får vi se var jag hamnar, hoppas på Asien, men som du vet, det kan bli precis varsomhelst. Förresten, jag har två undantag. Det är USA och Sverige. Sverige kommer jag att ta allra sist, så får jag det under projektets gång så kommer jag att välja ett nytt land. USA kommer det att bli en specialare om under jul och nyär eftersom jag beger mig dit då.

Trumvirvel!!!

Nästa land blir…..

MALI

Ok, jag erkänner. I know nothing. Jag vet faktiskt nästan ingenting om Mali. Vet jag var det ligger? Jo, det vet jag ju såklart, jag är inte helt obildad. Fast för att kalla mig bildad i ämnet borde jag eventuellt kunna presentera lite fler fakta om landet. Just nu så vet jag inte mer än att det är återigen ett fattigt Afrikanskt land jag har hamnat i. Får mig att tänka på det utsatta och fattiga fadderbarn jag har som bor i Tanzania, men som tack varje support och ekonomisk hjälp har fått mat, kläder och kunnat gå i och även ut skolan. Har du ett fadderbarn? Ok, lite utanför ämnet, men du förstår… Jag börjat tro att min slumpgenerator känner av min längtan till Asien, så från och med nu ska jag längta till Afrika.

Just det, maten. Vad äter de här? Samma som i Ghana? Inte helt otroligt att det är så, då jag vet att de äter fufu som tillbehör här också. Jag ska se till så att det blir annorlunda, på nåt vis.

Som vanligt, I’ll be back. Förr eller senare iallafall…

Vilken soppa!

Standard

Ni kanske tror att jag har lagt ner. Inte orkat med pressen. Tröttnat på mat. Tröttnat på livet. Ja, det kanske man skulle kunna tro, eftersom jag inte har producerat något vettigt eller temaenligt här på två veckor. Vi kan väl bara konstatera lite torrt och trist, att livet kom ivägen. Så från och med nu blir det bättring. Har jag lovat, inte bara mig själv, utan er, vilka ni nu är som läser, att leverera några rätter i veckan, då ska jag göra det också.

Idag var det då dags för att laga mat från Portugal. Eftersom en stadig brunch intogs tidigare under dagen på Rival

så fanns det varken behov eller utrymme för stor stek eller saltad torsk. Det var alternativen när jag sökte efter rätter från Portugal. Det är mycket smartmat som fisk och skaldjur som gäller men även en ko kan få sätta livet till. Tror att Cristiano Ronaldo åt mycket ko, han verkar ju inte särskilt… ja, vad ska man säga… han spelar fotboll.  Han är nog uppväxt mitt i landet om man säger så. Fast det är ju jag också, så då faller ju det resonemanget platt.

Hursomhelst, det blev alltså en soppa, Caldo Verde, denna söndag. Lagom ansträngning, lagom dyrt och lagom mastigt.

Handlade på lca idag.

De hade inte riktigt det jag behövde, men det hade inte någon butik haft tror jag. Jo förresten, blomsterbutiken längre ner på gatan hade sån kål som man stoppar i blomkrukorna. Den var slående lik savoykål, men jag vågade inte chansa. Jag gillar ju livet. Så det fick bli en annan kål, helt ok för mig. Kanske inte för Portugiserna, men det är väl ingen som tänker skvallra?

Här blev det enkla råvaror, och som jag sa innan, inte dyrt på något sätt. Potatis, lök, kål, korv, vitlök, olivolja,  s&p och vatten.

Kålen, som egentligen var en av huvudingredienserna, var helt fel typ av kål. Det skulle varit savoy, eller grönkål, men det var svårt att hitta vid denna tid på året. Det ska komma senare, så om du testar, vänta med att göra det tills jul. Eller kanske till oktober/november, då ska det finnas massor.

Soppan var väldigt enkel att göra. Bara att hacka, strimla och skiva. En soppa helt enkelt.

Färdig!

Soppan smakade helt ok, kan inte säga att jag tidigare har ätit något som liknar denna. Det blir lite matigare med korv till, och ta gärna en kryddigare variant, och glöm för tusan inte saltet. Jag tror att jag glömmer det varje gång.

Ok, jag vet. Det finns många andra, mer spännande rätter från Portugal. Det kanske kan verka orättvist att förminska Portugals kulinariska arv till denna soppa. Den sägs dock vara en utav de rätter som är typisk för Portugal, så jag är inte ute och cyklar. Nej, jag är ju faktiskt motsatsen till ute och cyklar, jag är lat.

Inom kort meddelar jag nästa land, så kolla gärna in bloggen snart igen.

http://allrecipes.com/Recipe/caldo-verde-portuguese-green-soup/detail.aspx

Surströmming

Standard

Ja, det blev surströmming till middag idag eftersom vi var bjudna på surströmmingsskiva. Dock så blev det inte mer än en ”klämma” för mig och det räckte. Det är inget jag kommer att äta mängder av, men det Var kul att ha testat.

20110917-080542.jpg

Ännu ett spännande inslag i Sveriges matkultur.

När man är sjuk

Standard

Eller iallafall förkyld och har ont i halsen, då vill man gärna dricka varma grejer. Jag kan verkligen rekommendera dessa teer från Friggs. Förut tyckte jag att Friggs verkade lite väl vegetariskt och naturmännisko-te, men dessa har både en snyggare förpackning, många olika goda smaker och de är dessutom kravmärkta.

Jag gillar dessa nedan, men det finns många andra kul smakkombinationer.
Säljs i välsorterade mataffärer.

20110916-091603.jpg

Nu blev bilden åt fel håll, och jag kan inte ändra det, men ni får rotera själva eller fantisera om hur det ser ut åt rätt håll.

Sjuk

Standard

Ja, jag är sjuk och därför dröjer det lite med den fantastiska (?) maten från Portugal. Men när det väl blir nåt så lovar jag dig, det kommer bli something extra. Nu ska jag bara komma på vad det kan vara… (Oh well, i-landsproblem).
Så håll utkik, det blir nog om någon dag eller två.

Vatten, sol och futebol

Standard

Ja, det har vi gott om här i Stockholm idag. Extra mycket. Det kommer hela tiden, från skyn. Tur att helgen var bra annars hade vi väl alla deppat ihop totalt och aldrig mer velat gå ut. Vädret kan ha en sådan effekt på människor har jag märkt.  Men nu helt plötsligt skiner solen, som från ingenstans dyker den upp. Jag fattar ingenting. Jag som hade ställt in mig på regn, rusk och få ligga inne i soffan ikväll. Måste jag ut nu då?

Men visst såg det gott ut, maten från igår. Jag gillar ju den mesta maten som kommer från mellanöstern, och det kommer ju flera chanser för mig att göra andra rätter från denna del av världen. Frågan är om jag ska vara lite mer vågad då, och kanske ta någon inälvsmat eller kanske kalvtunga. Jag ska såklart inte köra säkra kort hela tiden, då blir det ju i sig ingen utmaning. Å andra sidan så har jag inte lust att laga mat i två timmar, som jag sedan får slänga för att den inte GÅR att få ner, och sen springa till affären och handla nåt annat. Eller bara dricka vatten och äta knäckebröd, leka att jag besöker 1800-talet för en kväll… Nej, spännande med en hint av gott kan väl vara ledord.

Så, vad kan nästa land ge mig? Ok, jag har faktiskt inte lagat någon fiskrätt ännu, så det kanske skulle vara något. Ja, vi får se, ska dra landet först. Som du kanske förstår har jag avskedat A som slumpgenerator. Inte för att han någonsin hann vara det och därmed göra ett dåligt jobb, utan den jag hittade på internet var så bra och pålitlig.  Ja, A är också bra och pålitlig. Strunt samma.

Nästa land till slakt är….

PORTUGAL!!

Oj, ja vad vet jag om detta land. Ärligt talat, inte så mycket. Jag känner till språket, vissa städer, fotbollsspelare, fado och att de har en del helt ok viner. Jag vet inte om jag kommer undan med denna kunskap, men jag tror att jag kommer veta mera när landet är avslutat.

Så vad har vi för influenser här? Självklart Spanien, går inte att komma ifrån. Portugal har även en del influenser från de kolonier de har haft runt om i världen. Därav många kryddor som kanske inte är så typiska för medelhavsköket. Hursomhelst så finns det bakverk som heter toucinho do céu, vilket betyder bacon från himlen. Kan det möjligtvis finnas bättre bacon? Skulle inte tro det. Denna sötsak måste jag prova att göra, det hör du ju på namnet. Det här ska bli riktigt kul, även om jag hoppades på nåt land från Asien. Ibland tror jag att slumpgeneratorn bara väljer länder från närområdet, fast det stämmer ju inte in på Bolivia. Å andra sidan har ju min slumpgenerator från internet ingen aning om vad den slumpar fram.

Tchau!

Inga dubier om Dubai

Standard

Jag började matdagen med en tre-rätters på IKEA i Barkaby. Kul, att det går att få en sådan till lunch för runt 75 kr. Sen är det väl inte det bästa jag någonsin ätit, men jag tycker faktiskt det är helt ok, både priset och maten. Jag förstår att det är ett populärt ställe för både de som inte vill lägga en förmögenhet på att äta ute och för de som bara vill ta en fika medan de handlar. Det finns mycket att välja på och det kostar som sagt inte skjortan.

När det var dags för att handla var vi i Rinkebykrokarna, och passade därför på att handla på Rinkeby torg. De hade en hel del, men tyvärr inte allt. Trodde ju jag fördomsfullt att de skulle ha eftersom jag skulle laga mat från Förenade Arabemiraten. Tji fick jag.

Besviken fick jag gå därifrån… Ja, det hette ju Bhai Bhai. Inte så konstigt då kanske?

Denna dag lagade jag mat från Förenade Arabemiraten och det blev Sumak Kebab med Tabbouli, hummus och grekisk yoghurt. Till detta gjorde jag en alkoholfri dricka som vi drack mycket i Dubai som heter lemon mint. Visst, denna mat kan säkert tillhöra många länder i mellanöstern, men jag var ju tvungen att välja nåt.

Som du ser var det många ingredienser, men det var ju också fyra olika ”rätter” som skulle göras. På bilden ser du kyckling, sumakkrydda, olja, vitlök, mynta, persilja, lök, citron, kikärtor, tahinipasta, tomater, bulgur, koriander, olivolja och pitabröd. Ja, det kan ju verka som att det var ett långkok de luxe som jag hade påbörjat, men det tog inte så lång tid. Kan ändå vara bra att göra detta en kväll då du inte har alltför brådis. Då lär det bli middagen du ångrar att du någonsin gjorde.

Jag började med att göra lemon mint juice. Det är fantastiskt gott, och kanske ännu godare som en svalkande dryck när det är varmt ute, som det bekant kan bli i Dubai, med temperatur runt 45 grader på sommaren. Smakade gott i ett höstregnigt Stockholm också.

Pressa citronerna, röra ner socker i saften, mixa myntan fint och blanda ihop. Sedan tar du en del lemonad och tillsätter några delar vatten, och kanske lite is, när du vill dricka. Yummy!

Efter det gjorde jag hummusen. Den är också väldigt enkel att göra, eftersom ingredienserna bara är att mixa. Jag hade i för lite vitlök för min egen smak, så om du använder receptet nedan, ta gärna i lite mer. Glöm för tusan inte att salta, det gjorde jag. Funkar ju fint att göra det efteråt, men ändå…

Vad gjorde jag sen? Just det, då gjorde jag Sumakkycklingen. Sumak är egentligen bara en krydda som kan användas till lite vadsomhelst har jag förstått. Har tidigare haft den i nötfärs när jag gjort kebab på spett, och då smakade det som på restaurang – det du! Jag köpte kryddan i Dubai, men den finns säkert att få tag på i större välsorterade matbutiker.

Strimla kycklingen och lägga i en skål tillsammans med hackad koriander, vitlök, sumak och olja. Sedan trä på spett och vänta på att grillen blir färdig.

Under tiden så gjorde jag en tabbouli på bulgur. Denna rätt är många bekant med och finns i många varianter. Jag gjorde en utan gurka, vilket gjorde att A inte tyckte att det var någon tabbouli, men det tyckte jag, för det stod ju så i receptet, och nu är det jag som bestämmer. Självklart väljer DU själv, men inte A…hoho.

Sen var det bara att slänga kycklingen på grillen. Kan ju kännas lite off season, men det är det inte. Det är aldrig för sent eller för tidigt att grilla. Nu skulle det väl helst varit en kolgrill, men det hade vi ingen.

Klart!

Det blev en helt ok middag. Nej förresten, den blev mer än ok. Det var kul att göra, gott att äta och jag kör gärna en repris på alltihop. Eftersom det är så mycket som ska i så är det lätt att glömma trotjänarna salt och peppar. Gör inte det, de straffar dig. De vet hur nödvändiga de är och låter dig inte nöjas med vitlök, koriander, persilja och annat mycket smakrikt. Vad trodde jag liksom.

Jag tycker du ska testa att göra någon av de rätter jag gjorde idag. Har du inte möjlighet att grilla, släng kycklingen i stekpannan istället. Såvida du inte väntar till nästa sommar, men det tycker jag inte du ska.

http://arabic-food.blogspot.com/2011/03/sumac-kebabs-on-couscous-tabouli-recipe.html

http://www.turntoislam.com/forum/showthread.php?t=24688 (receptet längst ner)

http://mideastfood.about.com/od/appetizerssnacks/r/hummusbitahini.htm