Monthly Archives: oktober 2011

Spännande på många sätt…

Standard

Ja, jag glömde ju att skriva om maten i Laos. Har efter lite research sett att det kan bli rätt spännande. Så spännande som jag vill att det ska bli.

Jag har hittills hittat

 

Dog BBQ

 

Frogs Laos style

 

Insekter med kaffir lime blad.

 

Så nu är bara frågan hur vågad jag kan vara. Hunden, det verkar så sorgligt menändå lite lockande. Bara för att ha smakat. Men vi äter inte hund i Sverige, vi gör inte det. Vi äter inte Fido, Ludde, Chanel och Dior och vad de heter. Det kan falla på priset, som sagt, en hund för tiotusen. Inte så troligt att den skulle hamna i en gryta. Särskilt inte om jag har gett den ett namn och ett halsband på väg hem från kenneln. Och de springer ju inte direkt på gatorna, herrelösa, som i andra länder.

Grodor, känns inte så lockande, och inte heller så originellt.Fransmännen har ju gjort det i evigheter. Lättare att hitta än valfri hund.

Insekter, ja, de är ju verkligen gratis, lätta att hitta och kanske som knapriga små chips. Med lite salt på kanske de blir mina favoritsnacks.

Kanske att det blir en liten utsvävning, om jag vågar.

 

 

Annonser

Spänning!

Standard

Ja, det känns lite spännande att slumpa fram det nya landet. Innan jag har gjort det kan jag ju fantisera om precis vadsomhelst. Sen, när det väl är klart, då är det bara att fokusera på att hitta ett bra recept, hitta ev svåra ingredienser, bestämma om jag orkar göra det idag eller om jag ska göra det imorgon. Det roligaste är att bli överraskad. Som igår, med Aruba. Som jag var rätt besviken över, för ingen anledning alls. Jag tror inte qtt jag har gjort fisk en endaste gång hittills. Kanske ska hoppas på ett land med hav eller sjö. Sjö, det har väl det flesta länder kanske. Hav då, nåt med havsfisk.

Hav, sjö, fisk, tång, alger, räkor, krabbor, kräftor, hummer. Hummer, det har vi ju till och med i frysen. Fick en från Strömstad i förra veckan. Kostar runt 900 kr kilot här uppe. Det var en fin present. Den ska jag nog inte slarva bort i det här sammanhanget.

Ok, då kör vi! Nästa stopp är…..

 

LAOS!

Jaaaa, så det blev äntligen Asien. Ska vi fira nu då? Ja, det ska vi. Nåt stort ska vi hitta på. Från Laos.

Aruba, Jamaica, oh I wanna take ya. Bermuda, Bahama come on pretty mama…

Standard

Här har jag varit ikväll. Helt ok tycker jag. Förlåt mig Aruba för att jag gnällde som en poet. För visst gav jag en rätt målande bild av Asien igår? Jag trodde ju att Aruba matmässigt skulle innebära all inclusive buffé anpassad för en amerikansk tjockisfamilj som överdoserar på det mesta. Klart jag fattar att det måste finnas recept som har ärvts i generationer, långt innan the Johnsons satte sin fot på ön. Gissa om jag blev både glad och förvånad när jag hittade en superschysst soppa med tillhörande bröd (hade sett stuvad get framför mig). Dessutom en soppa som ligger lite i tiden, säsongsmässigt alltså. Vet inte om pumpa annars någonsin har legat i tiden. Jag hittade ett recept på Sopi di Pampuna (pumpasoppa) och Pan Bati (bröd). Perfekt!

Eftersom det är säsong för pumpa så var det ju bara att stega in i affären och köpa det. Trodde jag. De som fanns var antingen stora nog att mätta ett hip hop-kollektiv (vi är två i vår familj) eller små, helt perfekta, men oätliga. Varför sälja oätlig mat? Dessvärre så stod inte det någonstans, så jag tycker synd om den som kanske köpte en sådan och gjorde middag på den, kanske en god soppa. Kanske det blev den sista middagen. Någonsin. Fast den var väl inte gifitg kanske, men visst blir det ett bättre drama om personen ifråga dör en giftdöd?

Som du ser så blev det butternut squash som räddade mig denna gång, och det gjorde ju ingenting alls. Kanske du minns hur jag ojade mig över denna, den var ju så god. Sen var det inte så många andra saker att hålla koll på. Mjöl, majsmjöl, mjölk, ägg, bakpulver och olja till brödet. Till soppan var det bara pumpa, grädde, s&p och kokvatten. Sen skulle det vara riven ost på toppen, men kan ni tänka – jag glömde osten. Jag vet, hur sjukt är det inte. Jag? glömma ost? Det funkar ju inte…

Här är pumpan i tärnad form. Sen blev den kokt, mixad, värmd med grädde,kokvatten och så lite salt och peppar. Klar.

Sen var det de här bröden. De har nog en liten sweet tooth där borta, för det skulle vara både socker och vanilj i. Eh, det kändes lite sådär. Men jag skulle inte vara en sockerrädd svensk, utan gör man något så gör man det fullt ut. GI’a sig kan man göra en annan dag. Men visst, det kändes konstigt att ha till maten, och nej, jag läste inte fel recept. Dessvärre fick jag inte någon bild på dom, men jag ger er Mumin istället. Fin va? Helt unik, finns inte att få tag på längre. Tjuvgjord. Nej, såklart inte tjuvgjord.

Så när brödet var stekt likt amerikanska pannkakor och soppan var klar, då var det bara att äta.

Sopi di Pampuna och Pan Bati. Gott, lättfixat, inte dyrt, och extremt mättande. Även denna laddning hade räckt till det där hip hop-kollektivet. Äh, gör soppan. Bjud hem några vänner, drick lite vin, gör brödet, eller vilket bröd du gillar, och ha till.

Aruba, de verkar inte ha det helt tokigt där trots allt. God mat, stränder och kristallklart vatten. Kanske skulle ta en charter dit, och bo på nåt härligt resort. Man ska nog ha all inclusive. Verkar ju rätt smidigt.

Jag drömmer…

Standard

Jag drömmer om yin och yang, buddha och hinduism, tempel och friterade spindlar. Jag drömmer om nudlar, fermenterad sås, sneda bruna ögon och smarta små underbarn. Jag drömmer om tehus och rosa körsbärsblommor, svärd och hedervärda kampsportare, starka kryddor och slum som i Shantaram. Jag drömmer om risfält och stränder, leende människor och billiga kopior, ljuslyktor som stiger och moral som sjunker. Jag drömmer om Dalai Lama och herrelösa hundar, hemsk trafik och havsbrus, call centers och jordstampade hyddor. Jag drömmer om vapen och de röda, om två bröd med kött och murar, om vinkande guldkatter och sidentyg i kryddiga färger. Jag drömmer om lost in translation och mekong, giftiga bett och sprängda ankor, gåtfulla geishor och gatubarn.  Jag drömmer om Asien. Ge mig Asien.  Ge mig vilket land som helst i Asien. Och vad får jag?

 

ARUBA

Jag hoppas att den inhemska befolkningen på Aruba har något riktigt gott att erbjuda.

Guatemalan? Guatemales? Guatemalare? Guatemalanare?

Standard

Det var inte helt enkelt att komma på nåt att laga från Huatemala. Jo, jag tror de säger så. Huatemala. Låter lite roligare, och det känns lite mer spanskklingande. De äter ju så mycket mat som liknar den i Mehico. Jo, jag tror de säger så där också. Mehico. Inte så konstigt, de är ju grannar.

Jag ville så gärna göra hot tamales. Hur coolt hade inte det varit, som i en tecknad film. Där den lilla tecknade mannen springer runt iklädd poncho, en sombrero på huvudet och eld sprutande ur munnen. Alla har sett en sån gubbe nån gång. Jag skulle alltså vara mexaren, minus poncho, minus sombrero.  Men det får jag göra en annan dag, för säg den som orkar stå och laga mat i tre till fem timmar efter jobbet, och sen springa runt och spruta eld i en halvtimme.  Dessutom var det svårt att hitta majsblast/blad. Men en annan gång kanske…

Jag skulle egentligen ha tränat idag, men sprang hem och friterade mat istället. Joråsåatt, så kan det gå ibland. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag hittade till sist en rätt som skulle gå snabbt att göra. Chile Rellenos. Paprika fylld med ost, doppad i mjöl och sedan i en frityrsmet, friterad i olja en liten stund och sedan uppäten väldigt fort. Ni har nog sett en lite mer processad variant på Burger King eller Max. Eller i frysdisken. Här skulle det bli the real shit.

Det skulle ha varit något som heter Anaheim chili peppers, men det hade de inte hört talas om på Ica. Jag hade inte heller hört om den tidigare, så killen i affären behövde inte känna sig helt nergjord.  Det blev istället liknande paprika, redan grillad, strippad på skalet, på burk. Funkade finfint och besparade mig säkert en halvtimmes arbete. Sweet!

Det som behövdes här var inte så mycket faktiskt. Paprika (den där som är lite smalare) på burk eller färsk, cheddarost, mjöl, bakpulver, bikarbonat, ägg, mjölk, olja och chili.

Chilin tog jag med för att jag tänkte att det behövdes lite mer sting. Så att jag iallfall skulle bli lite som den där brinnande lilla mannen från Mehico. Den står alltså inte med i receptet. Antagligen för att Guatemaltekerna inte har nån direkt längtan efter eller önskan att bli Mexare. Men visst är den fin, chilin…

Det som var så bra med paprika på burk var som jag skrev tidigare att den gjorde allt lite smidigare. Därför var det bara att skära osten i stavar/trekanter och lägga i paprikan och därefter panera den i mjöl. Visst såg de lite läskiga ut, ungefär som tungor. I blod. Men det passade ju bra för det är ju Halloween snart. Försökte få med en bild på det, men efter tio försök så tröttande jag och ni får helt enkelt bara föreställa er skräcken.

Well well, efter att de hade doppats i frityrsmet så skulle de alltså friteras kort och sedan var de klara att äta.

Chilin, som jag helt glömde bort mitt upp i allt fick agera rekvisita. Det var tur att den fanns kvar, annars hade det här sett ut som två friterade hamstrar. Hemskt fula blev de. Men rätt goda. Jag har hört att de gör denna rätt i Guatemala vid jul. Jag förstår det, för man blir helt klubbad efter att ha ätit en,  och sen  vill man bara sova i några dagar.  Passar ju fint vid jul.  Att sova sig igenom eländet…

Jag skulle nog kunna tänka mig att göra denna rätt igen, men med en paprika variant mindre. De här var för stora. De blev lite som jalapeño poppers, men ändå mil därifrån. Åt fel håll. Ut i skogen så att säga.

Näha, nu ska jag fundera på nästa inlägg.

Vi höres!

Bara att köra på

Standard

Ja, nu när jag har klarat av att skriva ett inlägg på tre veckor, så ska jag chocka dig med att skriva två på samma dag. Tänkte att det är lika bra att köra på, få nästa land och börja fundera på vad jag ska laga. Det är rätt kul, att kolla upp nationalrätter för varje land, vad som faktiskt är möjligt att göra, vad som kan vara ok att äta och vad som inte tar en dag i anspråk. Jag har inte valt bort så många rätter på grund av råvaror. Det mesta har ju funnits att få tag på, i en eller annan form. Och visst, det här projektet hade varit än meckigare om jag hade bott i en mindre stad. Att bo i en storstad, eller en stad med ett ok utbub av asiatiska/afrikanska/orientaliska varor är nästan en förutsättning. Fast å andra sidan, jag har ju klarat mig hyffsat med hjälp av Ica. Hursomhelst, går det inte att få tag på precis där du bor kan du säkert byta ut det mot nåt likvärdigt.

Kära slumpgenerator, ge mig Asien. Nu är det dags för det.  Please please please…

Så, vad blev det? Jo, det blev

 

GUATEMALA!

Visst, det blev inte Asien, men det blev inte heller Europa. Det är ett steg i nån riktning iallafall.

Ok, så vad äter man i Guatemala? Måste kolla, jag är inte så påläst känner jag. Antingen blir det någon form av Tamale, eller söta saker som de också verkar vara kända för.  De verkar även ha speciella dagar för viss typ av mat. Det är ju inte så konstigt iofs, vi har ju raggmunkar och fläsk på tisdagar och ärtsoppa och pannkakor på torsdagar. I Guatemala finns det att hämta av.  Får se om jag tar på mig sombreron eller tar fram fiskespöt. Nåt kommer det att bli.

Återkommer snarast, jag lovar.

 

 

Macedonia – quatres points

Standard

Ha ha! När ni trodde att jag var uträknad, verkligen hade lagt av med mitt hobbyprojekt. Insett att det tagit för mycket tid i anspråk eller inte var roligt längre, då dyker jag upp som gubben i lådan, reser mig på nio, och ger er än en gång – livet kom i vägen. Ja, det verkar göra det allt som oftast och för oss alla, men de senaste veckorna har bara varit en handfull, och lite till. Nu känner jag att jag har tid och ork och blir inte stressad över att ha den roliga bloggen hängande över mig. För det är ju det som är tanken, det ska vara kul. Men jag ger mig inte och kommer att fortsätta leverera inlägg om ett nytt land och andra roliga saker. Förhoppningsvis oftare, för jag vill ju inte heller harva bland tio eller tjugotalet länder i all evighet, jag vill ju komma till hundra. DÅ kan jag känna att jag verkligen har gjort nåt.

Well, well, som ni ser i rubriken är det Makedonien som står på listan och det har jag vetat i tre veckor eller mer. Jag borde alltså ha haft tid att tänka ut nåt riktigt bra. Det har jag också haft, en jättebra rätt, som jag tänkte göra ända fram tills idag. Då bytte jag. Hoppas att det var ett klokt val, man vet ju aldrig, och det kommer jag med största sannolikhet inte få veta heller. Antagligen blir det fler än quatres points till Tavce Gravce, som rätten heter.

Ica fick celebert besök idag kl 15.30, då moi stegade in och gick med bestämda steg till hyllan för – vita bönor. Yes, det kändes inte så posh, men det har inte varit posh alls än så länge. Så det följer ju bara mönstret. Tror inte det kommer bli så posh någonsin i den här bloggen. Då skulle den heta ” Daily trip to Östermalmshallen”, men det skulle ju bli astråkigt och fruktansvärt dyrt, och det har jag inte råd med. Nej, då blandar jag hellre hej vilt med vita bönor, griskinder, beef jerky och kål. Och för att vara helt ärlig, jag är inte särskilt celeber eller posh, långt ifrån, så kål och morötter funkar fint för mig. Fast jag är ju inte en häst heller, så…

ICA, för helt vanliga människor. Det känns skönt…

Så, lite ingredienser för att kickstarta det hela.

Inte så många denna gång. Vita bönor, bacon, morötter, lök, vitlök, lagerblad, mjöl, paprikapulver, olja, salt och peppar.

Nu skulle bönorna koka i flera timmar, och sen så skulle löken och morötterna bara fräsas ihop och kryddas. Inte så ansträngande, så det blev inte så mångsa fina bilder på processen… Jag slänger in en annan fin bild istället.

Jag var på Bondens egen marknad på Söder igår, och det var helt fantastiskt med en massa närproducerade och kravodlade grönsaker, kött och annat kul. Pumporna var extra fina för de var så färgstarka. Inte lika färgstarkt med ett foto på rå korv.

Så, tillbaka till dagens mat. Det var som jag skrev innan, lätt att göra och krävde minimlt medarbete, vilket såklart är ett plus. Detta innebar att jag kunde kolla på ett streamat avsnitt av Greys Anatomy, ett avsnitt av Gossip girl och lite engelskt country home-program, medan maten skötte sig själv. Ja jag vet, sån här tv kanske inte tillför samhället något men det drar inte ner mig ytterligare i söndagsångesten. Gossip girl – guilty pleasure…

Äntligen, efter tre timmar, var maten klar, och tro mig, det var faktiskt gott.

Det är en förutsättning att man tycker bönor är ok mat, men det smakar inte så mycket bönor som du kan tro. Det är smak av vitlök, paprika och så det goda baconet såklart. Kan inte säga det nog många gånger, glöm inte att salta, jag gör det, varje gång. Jag tror även att det kan vara en idé att göra rätten lite mer matig genom att blanda i lite stekt kryddig korv. Sen kan du ju såklart ha kvar det helt nödvändiga baconet på toppen. Utan bacon stannar världen.

Nu ska jag slumpa fram nästa land – hej så länge!

Nej, nej, nej

Standard

Jag har inte glömt bort att jag har en blogg. Faktiskt så tänker jag på den dagligen. Tänker att idag borde jag hinna, ikväll blir det nog lugnt.

Tyvärr så har det inte funkat hittills, och med en helg i hummerns tecken på västkusten,  så blev det ju svårt att laga mat hemma. Jag tror att det kommer bli lugnare på jobbet snart, det är just av den anledningen jag inte har bloggat. Jag har inte varit och gjort nåt annat kul. Jag har jobbat, när jag istället hade kunnat handla, fota, laga, skriva, publicera, slumpa, handla, laga osv… Ska jag tippa på något själv, så tror jag fredag. Det är vad jag tror.

Ett litet tips på vägen, inte alla som har förstått detta….