Monthly Archives: augusti 2011

Here we go again

Standard

känns det ju som. För nu går det verkligen undan. Jag lyckades med att göra en sjukt god rätt, även om det inte var så att den kom exakt från Vatikanstaten. Men jag utmanar dig, känner du till en rätt som kommer exakt därifrån, så säg till. Hade varit kul att veta vad påven har som sitt fredagsmys, eller vad han äter när han är ute i världen och har hemlängtan.

Jag kommer säkert att stöta på länder som har ungefär samma matkultur som sina närliggande grannar, vilket inte är konstigt alls, men som också gör det lite svårare att vara helt strikt. Som igår till exempel. Då hade jag fått utnämna en nationalrätt för Vatikanen, och då hade det blivit oblat. Nästa land som sätter mig i samma sits kanske får potatis som nationalrätt, eller vatten, men hur kul är det? Därför kan det vara så att det ibland måste blandas lite, men det blir säkert ändå något du inte hade förväntat dig, och kanske att just du inte heller bryr dig väldigt mycket om det.  Men du ska veta, det finns mörka krafter därute som bryr sig om – allt!

Maten som jag lagade igår var något som kommer att göras igen, det kan jag lova dig. Vad jag inte kan lova dig är att jag kommer att laga mat från nästa land flera gånger om. Nästa land är nämnligen….

GHANA!!

Nu fick jag iallafall det Afrika jag frågade efter häromdagen, och jag fick även den där utmaningen jag har tjatat om. Tänka, tänka, tänka…

Alltså, jag har varit i Afrika, men inte i den delen av Afrika.  Turistiga länder i Nordafrika är ju knappast Afrika, det borde inte räknas dit, egentligen. Där åt jag ju mer arabisk mat, här blir det afrikanskt, paw-rihk-tigt. The real stuff. Men eftersom denna tidigare Guldkust har haft svensk närvaro ( ja, alltså för länge sedan, då det kallades för Svenska Guldkusten) så kanske jag hittar en rätt som har lite svenskt innehåll. Spättekaka, kroppkaka, inlagd sill och surströmming. Inte det?  Lika bra, det skulle säkert ha blivit en katastrofalt dålig kombo.

Ok, jag verkar ha konstaterat att det inte blir helt enkelt, framförallt att hitta råvor. Men jag kommer att leverera något. På ett eller annat sätt. Jag har som vanligt redan en tanke och sen får vi se om det går att genomföra eller ej.

Jag ber om att få återkomma.

Vatikanstaten – the pope must eat too

Standard

Det var lite utav en besvikelse, på ett sätt. Jag har ju vant mig vid att laga mer annorlunda mat. Jag vet, efter två gånger. Ungefär som när Carola kom hem och bröt på amerikanska efter tre månader i Miami.

Iallafall, jag tyckte det var lite synd för jag hade sett fram emot nåt mer exotiskt. Ja, Vatikanstaten är oexotiskt i detta sammanhang. Kanske någon liten ö i asien eller kanske något afrikanskt land. Så hamnade jag i kyrkans land nummer ett, och jag som inte ens vet var jag har min bibel.

Ok, det var bara att fundera lite på maten, som konstaterat är mycket mycket snarlik den Italienska. Jag bröt ner det till en region iallfall, så det skulle bli mat från Lazio och Rom.

Sen gick jag till en affär. Idag blev det Atavola på Odengatan i Stockholm. Mycket välsorterad Italiensk butik och de är alltid trevliga och hjälpsamma.

 

  

Där hittade jag det jag behövde för dagen, och det köpte mig ju några extra minuter. Så det var bara att gå hem och börja fixa den där maten. Förresten, jag kanske har glömt att säga vad jag ska göra. Idag blir det Bucatini all’Amatriciana.

Jag tror det blir finger licking good som de säger på KFC, men det låter inte som något påven skulle säga…

 Well well, hemma igen så var det lite enklare än igår. Nu var det bara att hacka och strimla och koka osv.

Här har vi Bucatini, passerade tomater, lök, olivolja, chili flakes, parmesan, guanciale och s&p. Tutti!

Det är enkla ingredienser, inte så särskilt komplicerat. Skönt.

 

Ja, det som är lite ovanligt i detta recept är väl då guanciale, eller mer känd som griskind. Det är ett slagt Italienskt bacon som har fått sitt namn efter Italienskans guancia vilket betyder kind. Kan du inte få tag på detta så funkar det precis lika bra med pancetta eller vanligt hederligt bacon.

 

När det var tillagat såg det lite lite speciellt ut, men det såg inte ut så särskilt länge, för sen så skulle det i en massa annat.

Det blev en rätt så enkel tomatsås av allt, men med griskind i som skiljer den åt från den du fick i skolan. Denna kokade i en timma på låg värme och blev supergod. Sen blandades den med pastan och massor av god parmesanost och olivolja.

Sen var det bara att lägga upp och äta.

Det här var så gott, så enkelt att göra och inte särskilt dyrt. Det var en fantastisk god smak på tomatsåsen eftersom den fått koka så länge tillsammans med chili och lök, och den knapriga guancialen var både i såsen och sprinklad över den färdiga pastan.  Mitt betyg till denna blir mycket mycket god.  Kanske det är så att påven gillar denna rätt också, då har vi nåt gemensamt, han och jag.  

http://www.foodnetwork.com/recipes/anne-burrell/bucatini-allamatriciana-recipe/index.html

En liten utmaning blev det…

Standard

Jag har knappt återhämtat mig efter gårdagens batalj med degen, som kommer förfölja mig känns det som. Jag gillar ju inte att misslyckas. Beroende på hur det känns i eftermiddag så kanske jag redan ikväll ger mig på land nummer tre.

Börjar gilla upplägget, för tre dagar i veckan kommer jag äta mat som jag (troligtvis/förhoppningsvis) aldrig har ätit tidigare. Borta är alltså gamla tråkiga rätter som bara gjordes på rutin eller av ren lathet. För lat, det går inte att vara nu. Det är matlagning från grunden som gäller. Det blir nya intressanta råvor, tillredningssätt och smaker. Sen kan det ju också bli så att jag tre dagar i veckan får oätlig mat, äta sent eller kanske bara äta mat bestående av bröd bakat på bark. Men så är det ju i delar av världen, och det ju just detta jag vill uppleva och förmedla. So, here we go – land nummer tre blir….

 

Tataaa!!

VATIKANSTATEN!

Jaha, vad blir det nu då, oblat och vin? Eller vad äter en påve till middag? Och har han verkligen en rolig hatt? Det som är lite trist med Vatikanstaten är ju att det är förbaskat nära Italien. Jag menar, deras kök är ju förvillande lika. Hur ska någon kunna skilja på en pasta från Vatikanen och en från staden Rom? Kunde de inte ha tagit  något år av de dryga åttio år de har funnits till att komma på egen mat? Jag menar, munkarna har ju varit superpåhittiga med både öl och mediciner, varför kan inte prästerna? Eller hade prästerna viktiga jobb medan munkarna mest lallade runt i sina trädgårdar och sjöng stämsång?

Annars är det inget fel på Vatikanstaten (Jag lägger, som du märker, inte någon vikt vid politiska eller religiösa frågor i denna blogg). Jag har bara varit där en gång, och det var häftigt. Vackert, historiskt, mytiskt, mystiskt, välbesökt och omtalat. Jag skulle gärna åka tillbaka, och just eftersom det är så förbaskat nära Italien, så får jag ju två i en.  Åk dit du också om du inte varit där tidigare.

Men vad äter en påve? Jag får nog fundera lite på den…

Arrivederci!

I Monaco

Standard

äter de säkert sent tänkte jag, och för mig så är middag efter nio en vardag rätt sent, så att bo där skulle väl kräva lite tillvänjning på den punkten.  Rätten som jag hade valt, som heter Barbaguian, betyder farbror Jan och skulle vara en utav Monacos inhemska rätter, en slags ravioli/pirog/fylld deg.  Jag tyckte den lät intressant, eftersom den bland annat innehöll butternut squash, murklor och ramslök. Något som jag inte äter så ofta. Så när jag hade spikat rätt, då var det bara att bege sig till affären.

Mitt nygamla ställe. Handlar normalt sett inte här men för projektet har detta blivit min favoritaffär. De har precis allting.

Denna gång användes olivolja, butternut squash, salladslök (skulle vara ramslök, men det är ju inte riktigt säsong för det), scharlottenlök, murklor ( på burk, jag vet…), vitlök, parmesan, timjan och mjöl. Så här långt ser det ju finfint ut.

Med själva fyllningen gick det superfint, och jag måste säga att just butternut squash blev en ny favorit. Denna skars ner i bitar, kokades och gjordes puré av. Det skulle vara färdigköpt, men ärligt, det måste varit något amerikanskt recept för lata människor jag fick  tag på.

Sen var det bara att hacka alla ingredienser till fyllningen och sautera, och den blev verkligen god. Och fin.

Ok, det är inte meningen att ge er avsmak, men det var fint i verkligheten och jag får nog börja kalla mig själv för butternutter. Har ni inte kommit i kontakt med denna pumpa tidigare, då måste ni omgående springa till en välsorterad affär och köpa. Och sen äta såklart. Fast först koka.

Sen har vi kapitlet med degen.

Degen till denna rätt skulle visa sig hålla ihop lika dåligt som prinsessan Stephanies otalet förhållanden och vara lika skum som Kronprinsbröllopet. Kanske den trots allt höll sig till temat…  Hursomhelst så var den ett stort problem,  för den tog över två timmar att få klar, och jag fick dessutom göra om den, men enligt annat recept. Så om ni testar att göra denna rätt, vilket jag tycker att ni ska, så ta något annat recept för degen. Kan nog funka med vilket pirogrecept som helst.

Visst ser den ut att ha alla förutsättningar i världen att bli bra? Ser ut som Jamie Oliver till en början varit framme , men sen gjort misstaget att lämna över till mig.

Till sist skulle de då stekas i olivolja (trodde inte man använde det till varma grejer) tillsammans med timjankvistar och bitar av vitlök. Hade det inte varit för att det blev strul på slutet så skulle jag vara helnöjd. Rätten var god, hade många olika smaker och färger men ändå enkel att göra, och så var den utländsk.

  Och som alla vet så ska vi inte döma en Farbror Jan efter dess skal. Testa att göra denna själv och se vad du tycker.

http://today.msnbc.msn.com/id/12528876/ns/today-food/t/barbagiuans-try-tasty-treat-monaco/

Så, vad tror du blir nästa land?

Nästa på tur…

Standard

Jag måste säga att det var riktigt kul igår. Att leta efter grönsaker som jag aldrig ätit tidigare och dokumentera matlagningen, och visa för de som vill läsa på bloggen. En förutsättning för att detta ska funka är ju att jag tycker det är kul. Och de gör jag. Däremot så vaknade jag med en huvudvärk från helvetet, mer som om den var orsakad av ett hårt vindrickande dagen innan, men så var det ju inte. Sen så kom jag mitt i dimman på, att cassava är giftig om den inte tillreds på rätt sätt, och så trodde jag att jag var cyanidförgiftad. Sen kom jag på att jag antagligen inte hade stått upp om jag verkligen hade varit förgiftad. Och mina assistenter borde kanske hört av sig också. Well well, efter några tabletter, resorb och annat så känns det helt ok nu, och jag kommer antagligen inte dö av dålig rot.

Anyways, nu var det ju det andra landet jag skulle skriva om, och återigen så var det slumpgeneratorn som fick bestämma. Jag kan säga att jag kastas mellan ytterligheter här. Tur att jag är flexibel. Från fattigaste fattiga till rikaste rika. Vi ska till…. 

MONACO!!

Hit hade jag gärna åkt för att göra research. Paradis för skattesmitare, jetset och kungligheter. Även ett paradis för de som gillar hav, strand och sol, och grand prix är ju rätt coolt (fast jag tycker det låter för mycket och så är jag inte så bilintresserad, egentligen). Med influenser från både det Franska och Italienska köket så kan det ju inte gå fel. Jag har redan bestämt vad jag ska göra, och det kommer att bli en typiskt rätt för landet( om det nu verkligen är ett land), och jag tror att många kommer att gilla den. Men detta får vänta tills på måndag för nu är det Eksjö Stadsfest i dagarna två.

Bonne Chance till mig!

Bolivia

Standard

Majao, så heter rätten jag hade valt. Lite för att den verkade hyfsat enkel att göra, inte så många moment och dessutom hade den få och några udda ingredienser, vilket är tanken med det hela. Det ska inte bara vara att gå till Ica och köpa allt.

Så jag gick till detta ställe, och låt er inte förvirras av namnet. De har en hel del som inte Ica har.

Hursomhelst, de hade inte allt jag behövde, så jag fick ändå gå till riktiga affären och komplettera lite. Eftersom det inte gick att få tag på det torkade och saltade köttet charque fick det bli en annan lösning. Annan och dyr… Tio påsar beef jerky var ju inte gratis direkt, men premiärdag och allt så fick det kosta lite mer.

Hemma, störd över att beef jerky ändå kunde ha varit oxfilé för det pris jag fick betala ( och att det fattiga folket i Bolivia säkert aldrig hade haft möjlighet att ha beef jerky från usa i sin mat), så var det bara att sätta igång. Till hjälp idag hade jag två assistenter, vilket stillade premiärnerverna något. Inga bilder på dom, men däremot ingredienserna. Tyckte det såg lite ut, trodde aldrig att det skulle bli så mycket mat av detta som det faktiskt blev.

Ovan har vi ris, beef jerky, platanias, cassava (yucca), lök, tomat, paprikakrydda, ägg, vatten,olja, salt och peppar. That’s it! Hur enkelt som helst, eller hur?

Beef jerky på väg att bli lite mindre torkat

Tomat och lök med en massa olja, som det skulle vara enligt receptet.

Platanias och cassava, eller yucca som det också kallas. Stektes och åts som tillbehör.

Så när allt var kokt, stekt och så vidare var det bara att äta. Jag tror att vi alla tre tyckte det var över förväntan gott. Platanias är ju som en banan till utseendet, men smakar mer som potatis. Inte en utav mina favoriter. Cassavan var däremot god och smakade lite sött. Jag tyckte den hade en kokoston, men det var jag ensam om. Risröran som bestod av kött, lök, tomat, olja och kryddor var som en enklare risotto och kan lätt hamna på tallriken här igen (särskilt eftersom det blev över en del som hamnade i frysen). Så summerat var Bolivia ett kul land att starta med, rätten var något som alla klarar av att fixa och med lite letande så tror jag att det går att hitta ingredienserna lite överallt i landet.

Recept hittar du här: http://www.boliviabella.com/majao-rice-with-jerked-beef.html (funkar inte att hyperlänka, sorry)

Återkommer snart med vad som blir land nummer två – spännande!

Först ut….

Standard

Blev Bolivia, nr 112 på listan.

 Eftersom A inte är hemma idag blev det en slumpgenerator som fick avgöra.

So, Bolivia. Sägs vara Sydamerikas fattigaste land med hög barnadödlighet och låg medellivslängd. Låter inte muntert, men de har ju både panflöjtsmusik och zebraklädda ungdomar som vaktar övergångsställen, så det verkar som att det kan bli några skratt ändå (åt, inte med). Dock rapporteras att mer än en miljon bolivianer sedan 2007 har tagit sig ur den extrema fattigdomen. Låter det vara osagt om det beror på narkotikaproduktionen som är mycket stor i landet, eller om det mest beror på god skörd utav bl a. kaffe, kakao och socker som också odlas.

På tal om socker – what’s for dinner?

Ja, vad ska det lagas ifrån Bolivia? Jag har hittat ett kul recept på något som heter Majao. Om det är gott och hur det går får ni se imorgon.

Hasta Mañana!

 

Utmaningen startar nu!

Standard

Ok, så jag har ju bestämt mig för att min matutmaning ska vara att laga mat från alla världens länder.

Det finns 244 stycken sist jag kollade, och kanske det ökar under projektets gång, vem vet.

Ok. Mycket mat, kul och annorlunda mat. Mat som smakar olika, både gott och kanske inte så gott. Kul!

Hur gör jag rent praktiskt nu då? Jag tror att det får bli såhär. Jag numrerar alla länder på den lista över alla länder som jag har, sedan drar jag ett nummer mellan 1 och 244, och landet som har detta nummer blir det. Enkelt va?  Det får bli runt 2-3 gånger i veckan, oftare hinner jag nog inte med. Resten av dagarna fyller jag i med annat kul här på bloggen.

Jag kommer att skriva om landet, maten, och vilken maträtt jag har valt att göra. Du får följa med på inköp, tillagning och avsmakning, och efter detta ger jag något slags betyg och länkar till recepten om du känner för att prova på att laga maten du också.

Återkommer snart med vilket land som blir första landet ut.

Ciao!

Jag har det!

Standard

Genom en vän som kom med förslaget, har jag nu ett tema jag kan följa på bloggen. Iallafall för att kommma igång med nåt som kan få några läsare att fastna.  Jag ska testa mig igenom olika länders mat. Det kommer att bli både kända och mindre kända länder, slumpvis utvalda. Känns lite för oinspirerande att köra från A till Ö, så dagsformen bestämmer. Klart att jag gör  avstickare och skriver om  annat också, men förbered er på att lära er allt ni inte visste att ni ens behövde veta om maten i Quatar, Bolivia och Kongo.

Wish me luck!

Ett försök till projekt

Standard

När jag inte är på mitt dagjobb i IT-branchen drömmer jag om att få
jobba heltid med sånt som går att äta. Det skulle alltså kunna vara precis vad
som helst , men högst på listan står mat och bakverk, desserter och goda små fina
kakor. Det kanske inte alltid kommer att handla om just detta i bloggen, säkert långt ifrån, men
jag kommer försöka att inspirera mig själv och dig till galna försök i och
utanför köket. Jag kommer att blanda och ge, högt och lågt, så bli
inte besviken om det inte alltid handlar om urbenade kycklingar á la Julia
Child. Det kan likaväl handla om korkade människor eller fula kläder.

Happy reading!